Lysande cykelmekaniker

Vilken lysande cykelmekaniker jag är då 😉 Hade problem med att ena bromshandtaget ”bottnade” och det gick inte att bromsa. Åkte runt till flera cykelaffärer idag för att köpa ett nytt set av broms, slang och handtag så jag skulle slippa … Fortsätt läsa →

Sämsta hittills!

Omgång 57 kommer att gå till historien i mitt turfliv som den sämsta omgången hittills. Placeringsmässigt! Nu blir det ett riktigt ras i resultatlistan efter att ha legat på topp-10 de senaste 18 omgångarna – och 26 gånger av de 32 omgångar som jag varit med ”på riktigt” har jag kommit topp-10 totalt. Det får jag allt var nöjd med 🙂

Jag tog mina första zoner sista kvällen i omgång 25 så den omgången räknas inte! Aldrig kunde jag då ana vad det skulle leda till. Just nu känns det som att det inte blir fler topplaceringar så jag gör en summering nu innan tabellen ser allt för trist ut 😉

Eftersom omgång 57 inte är klar ännu ska jag väl hinna skrapa ihop lite fler poäng, men inte blir det många… Får uppdatera inlägget med rätt siffror då omgången är över. Ja, sämsta resultatet hittills, men trots det bättre än planerat 😉

Zero untaken Östergötland

Nu har jag för 3:e gången lyckats få till en helt tom karta i Warded vad gäller otagna zoner i min region, dvs Östergötland. Första gången var i juli 2013 och sedan även november 2013, men när jag bara hade några få zoner kvar en annan gång så kom det en hel hög med nya zoner runt om i hela regionen och det blev bara nästan klart. Under en tid blev det också nedprioriterat som mål att nå 100% besökta zoner. Men nu var det nära och efter en liten utflykt till Norrköping tillsammans med mipson igår gick det vägen ännu en gång 🙂 Alltid lite kul att få ett ”avslut” och sedan kunna börja på nytt 🙂

685 zoner finns det just nu i Östergötland och varje zon har sin historia och ger en mängd minnen från de olika utflykterna jag gjort – med eller utan resesällskap. Det är kul att ha besökt samma zoner olika årstider även om de flesta utflykterna görs på sommarhalvåret så lite extra skönt att tänka tillbaka på just de utflykterna nu under den mörkare årstiden.

Hur lila kan det bli?

Totalt finns numera 269 zoner inom det område som ingår i mitt projekt ”färga Linköping lila”. Fast de två vattenzonerna mitt i Linköping, Stångåzone och Linklake, har inte ingått i min plan och inte heller de zoner som är på vägen till småorterna Linghem, Vikingstad och Sturefors utanför Linköping. 267 landzoner ingår alltså och numera är 266 av dem lila. Det är väldigt nära 100% lila!

Då jag började med den här medvetna lilafärgningen för snart två år sedan så fanns det totalt 154 zoner i området, men efter hand har det har plussats på med zoner. Ref. Turf Map Tool för antal zoner vid olika tillfällen.

Den enda landzonen som ännu inte är lila i Linköping på min karta i Warded är recyclings  vinnarzon Rezoning från omgång 52 och den kom 2014-11-02 och är den zon som senast förärats Linköping och även Östergötland. Men zonen har i alla fall hunnit bli röd 🙂

Sedan några månader tillbaka har jag utökat mitt ”omgångsmål”, dvs förutom att besöka alla landzoner i Linköping och Malmslätt minst en gång varje omgång, så är även Linghem, Vikingstad och Sturefors inkluderade i mitt omgångsmål. Så tids nog kommer även zonerna i de områdena att börja bli lila 🙂

Ja, kan mitt Linköping bli mer lila än så här eller hinner vi få nya zoner innan även den sista blivit lila?

40% cykling – en ren plåga!

Mitt förhållande till cykling har inte alltid varit som det är idag, men efter att i många år varit en som i alla lägen tagit bilen så bestämde jag mig 2008 för att det skulle bli en ändring på det. Steg ett var att flytta närmare jobbet så att det inte skulle finnas någon ursäkt för att inte cykla eller gå till jobbet. I augusti 2008 flyttade vi därför till ett hus 3 km ifrån min arbetsplats. Yes! Nu skulle kroppen börja röra på sig. Det var tanken i alla fall.

Det dröjde till försommaren 2011 innan jag lyckades ta tag i cyklandet. Det var en plåga! I alla fall hem eftersom en tredjedel av vägen till jobbet är nerförsbacke och följaktligen är motsvarande sträcka uppför då man ska hem. Ja, det gick i alla fall och när hösten närmade sig bestämde jag mig för att sätta upp ett mål om att cykla minst 40% av dagarna till och från jobbet under perioden oktober-mars. Lämnade alltså rätt vidlyftig marginal för vinterperioden att ta bilen.

Under hösten drabbades jag av fasliga problem med ryggen som en torsdagsmorgon i november slutade med att jag visserligen rullade till jobbet på cykeln, men sedan blev tvungen att bli hemkörd med bil – via en kiropraktor – för jag kunde knappt gå annat än med myrsteg. Blev sjukskriven i 2 veckor, gick på ett antal behandlingar hos kiropraktorn och även lite piller stoppades i kroppen, men efter 1.5 vecka tog jag mig ändå till jobbet. Cyklandes! Det gjorde faktiskt ondare att ta sig i och ur bilen och att vrida på ratten än att cykla. Fast jag fick gå där det var uppför, men jag kunde ju röra mig igen 🙂

Nu var det en mild höst och större delen av december var varm och skön så statistiskt såg det ljust ut att klara 40%-målet, men för att gardera mig och förbereda lite ursäkter ifall jag inte skulle uppfylla målet så skapades en dubbel bokföring där även arbetsdagar med giltig ursäkt att inte cykla kunde räknas bort.

Närmare jul började det ta emot att cykla. Vintern kom. Vad jag minns nu var det kanske inte så fasligt eländigt ändå, men jag återföll i gammal vana att ta bilen. Den var ju så varm och skön att sätta sig i. I alla fall på morgonen till jobbet. I mars blev jag tvungen att ta tag i cyklandet igen för annars skulle jag missa målet att ha cyklat till jobbet 40% av dagarna från oktober tom mars. Det var fruktansvärt motigt, men envis är jag och målet skulle jag klara. Och det gick 🙂 Ingen var nog gladare än jag då.

Och nu då jag rensade i min dator så hittade jag filen med statistiken och det blev en härligt nostalgisk känsla 🙂 Gillar särskilt min not nederst om att skitväder inte är en ursäkt för att inte cykla 🙂

I slutet av sommaren 2012 började jag sedan att turfa och efter det har det definitivt inte varit något problem med att cykla till jobbet. Problemet har snarare varit att cykla raka vägen och ”bara” 3 km 🙂

P.S. Vintern därpå, dvs 2012-2013 tog jag bilen endast 2 gånger till jobbet och det var när jag skulle lämna/hämta katter på djurkliniken. Resten av dagarna cyklade jag och den vintern var mycket mer vinter än året innan.

Turf Angel

Sådär nu var äntligen nästa rank uppnådd. Turf Angel. 11 miljoner poäng och 70233 zoner ihopsamlat sedan 28/7 2012. Låg i lite extra nu – lite mer än jag först tänkt alltså – de sista två veckorna när det var så nära, men alltid lika kul att få de där skärmdumparna.

I morses vid kl 6 stod jag i ca 12 minuter utanför zonen JakobsBeach och väntade på att poängen skulle ticka på enbart för att få en skärmdump med just de magiska siffrorna 11 000 000.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det 2 miljoner till nästa rank så det är bara att glömma bort och istället fokusera på annat framöver – som vanligt! Färga alla zoner i Linköping lila – finns ju några nya som ännu inte ändrat färg. Besöka alla zoner i Linköping, Linghem, Malmslätt, Vikingstad och Sturefors minst en gång varje omgång. Besöka andra städer och plussa på antalet unika zoner och unika turfare och så plötsligt händer det… Nästa rank är ett faktum… Ja, kunde 1.5 miljon gå av bara farten så kanske 2 miljoner gör det också…

Turfrunda omgångsskifte 51/52

Sista rundan för omgång 51 och första för omgång 52. Det blev en enda lång runda. Turfdistans drygt 13 mil och knappt 13 timmar. Började tidigt på söndag morgon och hade väl tänkt vara hemma någon timme efter omgångsstart och sedan pyssla med annat än turf resten av dagen, men så blev det inte. Ursäktade mitt turfande med att det är enda helgen den här omgången som jag kan turfa riktigt, riktigt mycket. Och så var det ju så skönt höstväder! Började lite småkyligt på morgonen, men senare soligt på dagen. Jag låg i en hel del under omgång 51 och fick ihop en bra grundplåt inför nästa rank så nu hoppas jag att jag ska få till så pass mycket poäng under omgång 52 att jag kliver upp ett steg till. Vi får se hur det blir med det.

Vy från zonen Tornet

Lusthus i Trädgårdsföreningen

I min plan för omgångsavsluts-/startdagen ingick att ta så många zoner som möjligt med fokus på de icke-lila zonerna (Warded – map of my uniqe zones) och Linköping har fått några stycken vid olika tillfällen nu på senare tid så de är jag inte klar med. Men det var inte så lätt då inte många turfare var ute på morgonen och några av zonerna jag ville ta ägde jag redan. Det blev en massa andra zoner tagna istället – utom de i Lambohov för det låg åt fel håll och tyckte 3 vändor där på lördagen räckte för den här helgen. Hamnade i Skäggetorp, som var i andra änden av staden mot var jag bor. Min plan var nämligen att ta mig över Sturefors och ut till slottet innan omgångsstart. Och det ligger åt helt andra hållet. Där skulle jag äta mina mackor i lugn och ro och njuta av stillheten och den vackra naturen innan omgångsstart. Men, tidsoptimist som jag blivit så tog det för lång tid att komma tillbaka från Skäggetorp eftersom några av de nya zonerna blivit fria att ta igen så jag höll på att missa målet om att vara på ”rätt ställe”, dvs StureCastle.

Passage mellan MazarinSquare och MazarinCastle

Mitt i Vallaskogen

Jag fick cykla på som attan ut till Sturefors – i motvinden! När jag närmade mig skickade jag meddelande till mipson och bad honom kolla hur lång tid jag senast hade tagit på mig mellan badet och slottet och fick beskedet ca 13 minuter. Skit! Det var 20 minuter kvar och jag var inte ens framme i Sturefors. Tankarna snurrade. Skulle jag plumpa någon zon och i så fall vilken? Badet släpade ju redan takesmässig relativt de inne i Sturefors och de andra tre skulle jag ju ändå passera mer eller mindre i vilket fall så, nej jag kunde inte tänka. Jag bestämde att jag tar alla i vanlig ordning. Bara att trampa på och det fick bära eller brista. När jag precis kom till badet och började ta zonen slog klockan om till 11.46. 14 minuter kvar minus 20 sek tagningstid. Fasen också! Det skulle bli på håret tänkte jag. Cyklade neråt i slänten och i med låg växel och började trampa tillbaka uppåt och hade fått upp bra fart då ”zone taken” kom och jag var nästan ute ur zonen så fort iväg kom jag. Stod upp och trampade på extra då det gick svagt uppför och även nu var det motvind mot slottet. Varför är det alltid motvind då det är bråttom? Så trött jag var! Hade ju redan cyklat i 6 timmar och närmare 7 turfmil. Benen sega och hjärtat höll på att hoppa ur kroppen. Tankar om att cykla i den farten i ytterligare 10 minuter började kännas som en evighet och ouppnåeligt och pulsen bara dunkade i huvudet. Vad gör jag? Är det värt det för en extra take? Jo, jag är ju så nära. Behöver träna flåset också. Inte bara fincykla. Nu syntes grindpelarna. Snart framme. Inte tid att kolla klockan utan trampade bara på. Svagt utför och det gick fort trots MTB-däck. Men vad ser jag? En cyklist ungefär där framme där man svänger av till zonen och den pillar på något i handen. En mobil? Men vad fasiken gör jag nu? Kan man ta zonen framför näsan sådär bara eller? Men vänta lite. Tänk nu. Ta zonen. Låt den andra ta zonen efter omgångsstart och ät din lunch medan blocktiden går ut för den andra. Okey, plan B går den också. Fint! Jag får ändå min takes och det är viktigast. Cyklisten står stilla och jag svänger av mot zonen och jag tar den. Trycker fram klockan och den visar 11.57. Yes! Det är 3 minuter kvar. Jag hann! Jag skulle få min dubbeltakeover. Ja, man får passa på då det nu inte finns en riktig slinga runt utan man får gå i tomme tillbaka eller runt så att säga. För det är ju en bit att cykla i alla fall och glest mellan zonerna. Under tiden jag stod där och hade väntat på att det skulle bli ny omgång gav sig den andra cyklisten iväg. Antagligen inte en turfare trots allt. Jag själv hade inte ro i kroppen längre att vara kvar efter att jag tagit zonen för andra gången då ny omgång nu startat så lunchen fick vänta och jag återvände in till Sturefors. I lugn takt. Tog de nu gula zonerna där och fortsatte mot hem.

Vy från zonen StureCastle

Allé vid StureCastle

Men så var det den där fasförskjutningen. Zoner var blockade, men turfarna var på andra ställen än man kunde tro. I appen hade gubbarna inte riktigt kommit fram till de zoner de redan tagit. Jag åkte först åt fel håll, men det mesta hann bli blockat framför näsan innan jag förstod hur det hängde ihop, men då det var likadant förra omgångsstarten kunde jag tänka lite klarare och fick hyfsad ordning på vad jag kunde och inte kunde göra, men valde att gå ut till LinMulleOne och kanten av zonområdet i södra Linköping för att vara ur vägen. Hittade en unik turfare vid Vidingzone så tog mig dit och så tänkte jag att den där lunchen skulle jag ju ta och vad passade inte bättre än ute på Tinnerö och vid Rosenkälla så jag fortsatte dit. Det var ju så skönt och fint väder om än något blåsigt! Väl framme vid Rosenkälla var där fullt med folk så kände inte att den där stillheten jag ville ha kom till sin rätt riktigt utan valde att fortsätta. Ja, det blev genom hela Tinnerö, vidare in över Lambohov där jag också vill lilafärga några zoner som kom nya tidigare i år. Samt att bocka av dem som besökta den här nya omgången. Sedan var det fullt av turfare nere på universitetsområdet, Vallaskogen och vägen mot hem för mig så istället gick jag ut på kanten och hamnade i Jägarvallen och sedan Malmslätt. Kanske inte helt av en slump i och med att hela Malmslätt fortfarande låg gult.

Men på väg dit var även Lophtix_V – en 10-åring som bor på helt andra sidan stan utanför Tallboda – och som kom dit bakvägen via Kärna mosse. Upptäckte det lite sent så det blev först en liten missräkning. Kollade om han fått Neutralizern, men det hade han inte. Försökte klura ut om han var nära att få den och hur många som fattades när han skickade ett meddelande och bad mig låta bli de gula. Jag hade precis bestämt mig för att om jag bara tar den vid Flygvapenmuséet, för den var det ändå inte säkert att han skulle hinna till innan de stängde, så skulle det nog klara sig för honom och dessutom fick han fri väg ut ur Malmslätt. Och många gulingar. Vikingstad låg gult så eftersom de zonerna numera ingår i mitt omgångsmål att ha besökt (åtminstone under sommarhalvåret) så var bästa tillfället nu, vilket också bidrog till att det var ett enkelt val att lämna fritt för honom. Jag är så imponerad av att han cyklat så långt! Och lika långt tillbaka hem sedan. Fast jag utlovade dock att jag skulle ta zonerna i Malmslätt på tillbakavägen från Vikingstad.

Runsten nära HazelSlope

Men när jag efter rätt kraftig motvind kom tillbaka till Malmslätt kände jag att jag var lite trött och ville hem och kunde inte riktigt med att norpa zonerna från grabben. Någon annan skulle få ta dem före jag gjorde det. Så jag passerade rakt genom och tog bara de vid ICA och kyrkan och sedan de två i Kärna mosse. Och det är ju ändå där i Kärna mosse jag trivs bäst så jag fick min dos av skön natur och lugn som jag ville ha om än bara för några minuter och sedan vidare ut till den ensamma zonen LedLight och återigen motvinden in mot Skäggetorp.

Trots att jag var trött och hållit på i flera timmar längre än jag hade tänkt från början så ville jag plussa på takes på ytterligare några av de ickelila zonerna. Några av dem som det oftast är svårast för mig att få tid att komma till. Så in i Rydsskogen. Skönt att cykla där också förutom den delen som blir på ett motionsspår till en av de nyaste zonerna, RödaSpåret. Den zonen ska jag nog be om en förflyttning av för det finns bra ställen där det är mer okey att cykla och som ändå korsar motionsspåren. Man kan ju gå av cykeln och leda den i spåret, men det gör man inte… Men så får man också lite blickar på sig från de som springer där och den här gången var det massor av folk i spåret. Nej, den känns inte bra för jag kommer dessutom oftast dit ifrån fel håll – mot strömmen. Efter Rydsskogen och Ryd så blev det en hyfsat rak väg hem. Inga ödeläggningar av områden. Hungrig var jag och började bli trött så nu ville jag verkligen hem. Närmare 13 timmars turfande i ett sträck räcker!

Vy från GrassZone

Del av park vid GrassZone

Vid en liten koll och uppskattning efteråt så hade jag på fyra dagar, varav två arbetsdagar, cyklat totalt ca 52 mil (verklig distans). Och efter den där dryga halvtimmen hemifrån då jag gick för full maskin ut till Sturefors slott den satte sina spår med sega ben som följd. Men turfar man lugnt så går det ju bra att veva runt benen, men att ta i ordentligt nu det lär dröja ett par dagar innan jag klarar. Lunchen då? Jo det fick bli som så ofta förr… På cykeln där det var långt mellan zonerna. Funkar det också.

 

In i dimman…

Många ogillar hösten då det blir gråare väder och löven faller från träden, men jag tycker det är skönt då det är friskt i luften. Och så vackert det kan vara. Samtidigt som man inte ser allt i dimman så framträder annat som annars inte syns så tydligt desto mer.

Ja det är riktigt rofyllt att cykla i dimma och många gånger blir bilderna jag tar mer stämningsfyllda  och intressanta då bilderna sveps in av dimma.

Dimma vid Hackebridge

Dimma vid Lusthuset

Dimma och Spindelnät

Face your fear

I söndags morse var jag ute på Tinnerö och cyklade och mellan zonerna BlåLagunen och LillaAska tar jag en ”genväg” och passerar ett antal hus där det bor en en hund som har haft en otrolig förmåga att skrämma skiten ur mig vid kanske 7-8 tillfällen det senaste året och då jag har hunnit passerat där närmare 60-talet gånger under den tiden så hinner jag nästan glömma bort hunden mellan gångerna. Den har dykt upp från ingenstans och jagar mig. Första gången tog den tag i byxbenet, men jag skakade loss den, andra gånger har den skällt och ett par gånger har den morrat och visat tänderna och de tänderna har ju definitivt gjort att jag inte bara stannat och pratar vänligt med den som nu många förståsigpåare tyckt att jag ska göra. Brukar inte vara hundrädd, men har givetvis respekt för hundar jag inte känner och en som morrar åt mig har jag något svårt att prata lugnt med.

Trots att jag en längre tid försökt med mental träning om hur jag ska bete mig, dvs stanna och försöka prata lugnt med hunden och att passera området gåendes så är det reptilhjärnan som tar över och reagerar med flyktbeteende och så även den här gången. Jag drar iväg så fort jag bara kan, men hunden accelererar snabbare och när jag skymtar den precis vid foten försökte jag göra ett utfall med benet mot den eftersom den inte stannade då jag skrek till den att försvinna. I det ögonblicket släppte jag ju koncentrationen på var på vägen jag befann mig och när jag ögonblicket senare ser framåt igen är det för att konstatera att de där stockarna som står uppställda på vägen för att stoppa bilar från att köra längre in i en återvändsgränd är alldeles för nära och det blir tvärstopp innan jag hinner reagera. Det var nog den högsta hastighet jag någonsin haft då jag kört in i något.

Ligger där på marken med cykel och mobiltelefon bra många meter bort och med rena skräcken i tanken över att hunden ska komma och bita i mig, men minutrarna går och hunden är lika fort borta som den snabbt hade dykt upp. Jag börjar återfå andningen och försöker röra mig och det går, men gör fasligt ont. Kommer upp på benen och plockar med rätt stort besvär upp mobil och cykel och tvekar om jag ska gå till huset och riskera bli biten eller om jag ska fortsätta och med den erfarenhet jag hittills haft av smällar och ikullkörningar har ju varit att det går över. Gör ont, men det går över. Brukar tänka att rörelse är bra för att inte stelna till, men efter knagglig väg till LillaAska och sedan ner till LamboWater så gick det inte längre. Fick ringa och väcka min son (Thunell alltså) och han fick hämta mig. Har tagit det hyfsat lugnt sedan dess då det först var problem att gå eftersom höften fick en jäkla smäll, men även revben blev ju bra tilltryckta och det gör ju hur ont som helst. Vridrörelse och böja på kroppen är ju uteslutet och grunchet från revbenen i ryggen då man försöker ändra ställning på natten är obeskrivligt obehaglig förutom smärtan i hela bröstkorgen så nej inte många zoner tagna för min del de senaste dagarna. Förutom nu lite rörelseträning då jag ena dagen tog två zoner och nästa två plus två.

Igår kväll valde jag i alla fall att åka och hälsa på den där hunden. Fegade ur kvällen innan. Thunell fick skjutsa mig dit. Då kroppen inte riktigt är i skick för att springa/fly så var pulsen något hög då jag klev ur bilen och gick över gårdsplanen och fram till huset och knackade på dörren. Var ju inte 100 % säker på att det var där hunden bodde, men jag trodde det och så fort dörren öppnades så var den ju där och jo jag var rätt. Trodde först hjärtat stannade, men sedan började jag babbla på om mina rädslor för hunden och att den jagade mig och hade morrat åt mig och nafsat i byxbenet och tårarna bara rann på mig under tiden och ägaren verkade uppriktigt ledsen över att jag blivit skrämd. Jag hälsade på hunden och klappade den under tiden och kände att det var ingen fara med den hunden längre. Sådan lättnad! Så när jag orkar cykla dit igen kommer jag troligen att kunna hantera att hunden dyker upp. Kommer troligen inte fly någon mer gång för hunden var verkligen trevlig. I ägarens sällskap ska sägas så viss respekt kommer säkert att finnas kvar till nästa möte, men magkänslan säger att det kommer att bli bra och jag kommer att våga agera lugnare nu då jag mött min rädsla – I faced my fear 🙂

10 000 000

Igår passerade jag 10 miljoner poäng. 10 000 000. Det är rätt så mycket! Det tog mig lite drygt två år.

Innan jag gav mig iväg räknade jag på vilka zoner jag skulle ta för att nå över den magiska poänggränsen vid rätt zon, dvs min egen vinnarzon från omgång 30, MYPointOfView.

Mycket symboliskt fick jag överta kronan precis då jag tagit över zonen. Kändes väldigt bra i det läget 🙂

För att göra rundan extra unik så valde jag att turfa så att jag – förutom att plussa på några av de nya zonerna som jag ännu inte färgat lila samt passera zoner med två unika turfare – även övertog Linköpings samtliga vinnarzoner. Lite komiskt att vinnarzonerna ligger par om par förutom min första som ligger lite avsides.

Ja, det blev ju ingen vidare imponerande motionsrunda och måste historiskt sett vara en av mina långsammaste, men har sin förklaring i att jag vid ett par zoner även träffade på och pratade länge med andra turfare så även om den inte var snabb var den desto bättre för själen 🙂